temporaryaussies

Idag fick Alles mobil följa med mig på ut på jobb på jordgubbsfarmen istället, vilket är lite roligt eftersom det kan vara skoj att kunna visa hur det ser ut där vi jobbar.

Man går upp riktigt tidigt, eftersom att vi börjar jobba klockan 06. Detta innebär att detta nedan är synen man möts av när man kommer till jobb. Solen håller precis på att gå upp över ladan.

Jordgubbarna levereras på morgonen och hålls kylda tills de hinner ner i jorden. Man lastar upp dem på en bil och körs ut till det stället på plantagen där de ska planteras. Stället är nämligen riktigt, riktigt stort.

I varje fall har man som tjej den riktigt bekväma uppgiften att lägga ut plantor på rätt plats så att killarna kan gå efter och plantera dem. Detta är riktigt härligt eftersom att vi inte behöver böja oss ner alls utan bara gå bland raderna. Idag hade jag och en tysk tjej som heter Johanna dock uppgiften att kontrollera allt som har blivit planterats av killarna, vilket innebär att man måste böja sig ner hela tiden för att antingen plantera vissa djupare eller tvärtom dra upp vissa en bit. Sen måste man se till att hela bunten med rötter är dold av pressad jord, för att annars torkar de sönder. Detta var vår uppgift att kontrollera idag.

Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Jag tänkte bara berätta lite om hur jag har det ute på åkrarna, eftersom vädret var bra så vågade jag ta med min mobil till jobbet så jag kunde ta lite bilder.


Efter att ha kört ut från Bundaberg så kommer man till vägen som ni ser ovan, den heter Ten Mile Road. Vägen är väldigt lång och i precis innan man kommer fram till åkern så har man kört en bra bit på en grusväg. Vägen blir översvämmad när det regnar mycket, så första gången vi körde igenom djupt vatten så var jag mist sagt nervös.


När vi har klivigt av bussen så ser man der oändligt långa fältet framför sig. På grund av regn så handplockar vi all potatis, men när marken torkar upp så använder vi en skördemaskin som gör jobbet enklare och snabbare. Den längsta rad jag har handplockat var 648 meter lång, så det känns alltid lite i ryggen när man kommer hem.


När man har plockat en hel rad och fyllt alla lådorna med potatis så är det dags att tömma dem i stora behållare som rymmer 500 kilo styck. När man tömmer så är man två personer som står på trailern och tömmer alla lådor, medan två andra går brevid och lyfter upp de mindre lådorna. Allt medans traktorn sakta rullar frammåt. På övre bilden så står Robin som har varit här i Bundaberg sen i December, han är också från Sverige och en av de personer vi har lärt känna på hostlet.

Så här ser man ut när man kommer hem, varje dag tror jag att jag har blivit brun men skenet bedrar. Det är bara smuts som fastnar på kroppen under dagen, kolla på handlederna så förstår ni vad jag menar. Sen är det bara att duscha och hoppa i poolen och bada med odjuret nedan! HAHA :)




Alexander

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Idag har vi bokat datum till vår seglingstur i Whitsunday Islands. Vi åker nästa lördag, vilket innebär att vi har en vecka kvar här i Bundaberg. Så vi hoppas att det finns mycket jobb nu fram till dess, men det var inget varken idag eller imorgon så det känns lite tråkigt. Istället har vi fixat med lite saker som måste tas hand om för eller senare, sökt till Universitetet och dylikt. Någon gång måste man ju göra det, så det var ju bra.

Whitsunday ska bli riktigt, riktigt roligt. Helt underbart kommer det bli. Se fram emot det jättemycket! Vår båt är en tävlingsseglingsbåt där vi kommer vara 20 människor, vilket känns rätt lagom i storlek. Man kan dyka och snorkla på, så det kommer bli helt underbart härligt.

Sitter och tar det lugnt på verandan

Utsikten precis utanför vårt rum

Samurai, båten vi ska åka med

Puss&Kram,

Louise

Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Det har varit en brist på uppdateringar från vår sida, mycket av den simpla anledningen att det inte händer så mycket nya grejer här. Vi jobbar på och så. Alexander har antagligen blivit med eller mindre permanent på sötpotatisfarmen efter att Johan åkte vidare. Jag har varit på lite olika ställen, bland annat på jordgubbsfarmen och på en annan sötpotatisfarm. Det är skoj. Tyvärr har kameran inte fått följa med ut än, för ibland jobbar man helt enkelt bara på en åker och då finns det inget ställe att ha den om det börjar regna.

Vi vet inte hur länge vi ska stanna här i Bundaberg. Tanken är att vårt nästa stopp är Whitsunday Island. Men problemet är att en cyklon precis drog över delar av Queenslands kust, och bland de drabbade ställena var just Whitsunday värst. Många av båtarna är mer eller mindre förstörda och mycket på fastlandet har också gått isönder. Så det känns inte lägligt att åka upp precis nu. Och vi kan inte heller åka förbi och sen åka tillbaka, då vi endast har en enkelbiljett med bussen. Så vi väntar helt enkelt på att läget hinner förbättras vid Whitsunday. Det ska det också göra inom snar framtid, så vi ger det en vecka eller så.

Imorgon skriver Alexander lite om helgens planer.

Puss&Kram!
Louise

Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

I lördags blev det utgång för i princip hela hostlet som man har börjat lära känna rätt bra nu efter 2,5 vecka. Det blev en riktigt härlig kväll! Sprang även på Tiina från Olympia, hon har varit här i Bundaberg ett bra tag.


Jag, Alle och holländskan Rosanne


Alle, jag, Daan, Max, Erik och Rosanne på hostlet innan det bar iväg


Johan, Robin, Graham, Rosanne


Britt, Johan och Alle

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Igår var vi båda på stand-by listan, vilket innebär att jobben har getts till folk som inte fått jobba så mycket på sista tiden, men att man fortfarande ska vara beredd att hoppa in om någon är sjuk eller inte kommer ner till samlingen. Vi trodde inte att det skulle bli något, men plötsligt knackade det på dörren klockan 05 och Alle fick hoppa in på sin gamla sötpotatisfarm. Så han var där och jobbade under gårdagen, medan jag har slappade och inte gjorde så mycket alls. Låg vid poolen med Britt, en av holländskorna som vi lärt känna här ner, och sträckläste en ny bok som är riktigt bra.

Men jag var definitivt redo att jobba idag efter två dagars ledigt, och tursamt nog så fick vi båda åka iväg idag. Jag har varit på en sötpotatisfarm (inte Alles farm) och jobbat på fältet med skörden. Ofta vill farmarna inte ha tjejer på fältet, men det löste sig bra. Jobbade med en svensk kille från Stockholm som vi lärt känna här, Erik. Så det var rätt roligt. Lite mer fysiskt tungt än de andra jobben, men det var inte för tungt för att hantera. Dessutom var där inget högt gräs eller något dylikt, så det enda djuren man stötte på var grodor, vilket var rätt skönt.

Alle har varit på en annan farm och planterat sötpotatis rankor. Det är en ny farm, så förhoppningsvis kan han få in en fot där och få jobb där när jordgubbsfarmen har ledigt.

Egentligen skulle vi gå ut igår, för den härligaste killen vi lärt känna här, Johan, ska åka vidare på söndag. Men nu när vi jobbade idag så hoppade vi över gårkvällen. Tyvärr missade vissa rätt intressanta incidenter, haha. En av de svenska killarna som vi lärt känna, Rasmus, kissade på McDonalds och skojade med poliserna som kom för att säga åt honom om att de var bönder. Så han ska till domstolen här i Bundaberg, Men ikväll lär det nog bli en lite lugnare runda efter att vi vilat upp oss. Det ska bli skoj.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Torsdag. Det var dags för en dag till på macadamiafarmen för mig igår. Det var det dock lite jobbigare, för chefens chef tyckte att det hade gått för sakta under de inledande dagarna, och höll på att klaga på vår chef som i sin tur försökte skynda på oss. Tyvärr fanns det inte så mycket att göra åt det, för vi skördade träd som endast var fyra år gamla. Egentligen brukar man inte börja skörda förrän macadamiaträden är sex år, så därför hade våra träd inte så jättemycket nötter och därmed blev det också mindre kvantitet plockat. Så han har nog insett att det ligger för lite vinst i projektet, och kommer sluta med handplockandet. Men efter alla spindlar och spindelväv som jag stötte på och fick på mig igår (detta hade inte varit ett ställe för dig, Emma) så kan det vara roligt att få testa på något nytt.

Efter sex dagars jobbande och endast en dag ledigt, så tog jag tog bort mitt namn från jobblistan till idag och unnar mig en ledig dag. Det är strålande sol ute, så jag kommer ligga vid poolen och bättra på solbrännan och gå runt lite i stan.

Alexander däremot hade lite otur, och stod inte med på jobblistan för igår fast han verkligen ville. Så han var hemma och hängde med Erik och Rasmus, som är två av de svenska killarna vi träffat här på hostlet. Men idag har han kommit på en ny farm, där det är beräknat att han ska vara i en vecka framöver. Det är en jordgubbsfarm, så det lär nog bli lite rolig omväxling från sötpotatisfarmen.

Vi kommer stanna här i Bundaberg i varje fall en vecka till, och sen får vi se vart det bär av. Det är en cyklon lite norrut, så att åka ut på vår seglingstur vi fick i julklapp till Whitsunday Islands hade ändå inte varit aktuellt inom närmsta veckan.

Nu ska jag ner till poolen!

Puss&Kram,

Louise

Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Tiden rullar på här i Bundaberg, och det känns som att det är dags för en liten uppdatering. Allt går fortfarande bra, och jobb har vi varje dag om vi vill. Working Hostels är en helt underbar uppfinning; man checkar in, och sen skaffar de jobb på nolltid. I vårt fall tog det fem dagar, vilket jag inte tyckte så var så länge men hostlet tyckte det var en evighet. Jag hade min sista dag på örtfarmen igår, då all plantering som skulle bli gjord också blev gjord. Det har blivit lite av allt under de dagarna; persilja, oregano, mynta, timjan och mycket mer. Så idag fick jag vara på en macadamia farm, vilket förde tillbaka härliga tankar på farmen i Byron Bay. Det var riktigt skönt att få ett nytt ställe att jobba på, då örtfarmen var minst sagt slitande. Inte fysiskt tungt eller så, men man satt ner på knä eller stod upp och böjde sig under hela dagen. Och eftersom plantering var den enda uppgiften så blev det rätt slitsamt att hålla den positionen hela dagarna. Alle har fått goda skratt från att kolla på mig när jag kommit hem och gått som en gammal gumma.

Macadamiafarmen däremot är ett himmelrike i jämförelse. Vår uppgift är att plocka nötterna från några av de yngre träden, där de inte tycker att det är värt mödan att köra med skördemaskinen. Träden är i perfekt höjd, så man behöver varken sträcka eller böja sig. Och dessutom jobbar jag med människor här från hostlet, så vi går och snackar och skämtar hela tiden. Vi trodde att det skulle bli svårt att vänja sig vid att gå upp så tidigt, men nu känns det naturligt när klockan ringer 04:50 på morgonen.

Alle är fortfarande kvar på sötpotatis farmen med de andra killarna. På bilden nedan kan ni se hur han ser ut när gänget kommer hem. Idag hade han lera ändå upp till knäna. De verkar ha rätt roligt tillsammans, med ständiga knasiga påhitt. Så blir det nog när så många killar i vår ålder jobbar med varandra utan några tjejer i närheten. Imorgon ska de dock börja med skördemaskinen och då behöver de inte lika många längre, så Alle kommer antagligen få vara på ett annat ställe. Förhoppningsvis kan vi komma tillsammans på macadamiafarmen.

För övrigt är det så synd att vi inte kan ge er den rätta bilden av Bundaberg, för det är så speciellt att det är för svårt att beskriva. De flesta, män som kvinnor, väger över 100 kilo. Mestadelen av folket saknar en eller flera tänder (farmaren jag jobbade för innan hade 4 tänder i hela sin mun!). Det känns som att genomsnittliga åldern att få barn är ungefär 20, och befolkningen har en så knasig dialekt att man inte kan förstå att det är engelska. De fångar de dödliga brunormarna och har på vinden för att döda råttor och möss, och männen jagar vildsvin med bara hund och en kniv. Det är helt enormt så annorlunda det är här! Och det är så intressant att få testa på. Detta känns verkligen som en sann bild av Australiens farmliv.

Puss&Kram,

Louise

Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Nu är jag och Louise bönder, hittills har vi jobbat tre dagar på rad och förmodligen kommer der blir mer. Louise jobbar på en ört farm tillsammans med en tjej från Hongkong och en kille från Filipinerna där de planterar örter av alla de slag; persilja, timjan, rosmarin, mynta och många, många mer. Idag så var killen borta så jag hoppade in i hans ställe, eftersom att mitt jobb har ledigt på lördag och söndag, så jag och Louise fick jobba tillsammans. Det var roligare att få jobba tillsammans än att jobba på olika ställen vilket vi oftast gör. Farmen ägs av ett litet äldre par som idag var där och hjälpte till att skörda lite örter. Sedan körs de med lastbil ner till Brisbane och Sydney där det säljs.

Jag jobbar på en sötpotatis farm med femton andra killar, eftersom det regnar så mycket så plockar vi potatisen för hand, men så snart marken börjar torka upp så använder vi en skördemaskin som gör jobbet ganska mycket lättare. Men fast man står ute i spöregn och plockar på potatis så har det sina stunder, det är också kul när man kommer och få ta en varm dusch och känna hur hela kroppen värker efter ett riktigt ”dagsverk” som pappa skulle ha uttryckt det. Det är ganska tungt jobb som jag och Louise gör, så när man kommer hem så vill man mest bara mysa lite och gå och lägga sig. En bra sak är att vi börjar vid 6 tiden på morgonen så vi går upp tidigt och uträttar mycket under dagarna, så nu ska vi gå en liten promenad och sen laga lite kvällsmat.

Idag när vi kom hem så har vi haft en riktigt slapp lördag och sett film med de andra här på hostelet. Rätt roligt var att en av filmerna var The Hills Have Eyes, vilket blev en flashback från alla filmkvällar i Boldts källare och Gabbs vardagsrum. (som är väldigt saknade av Louise)

För tillfället är det så lerigt på fälten så att vi har övergivigt att använda skor, så istället går vi barfota. När man kommer hem har man ändå lera upp till smalbenen och över hela armarna.

Alexander

Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Väntan är över

Äntligen är väntan över, och jobben börjar komma igång. De senaste dagarna bestod av strålande sol, 35 grader och inte en enda droppe regn. Så de senaste dagarna har vi spenderat i poolen som vanligt. Men nu har fälten hunnit torka upp (man kan inte skörda när marken är blöt), och skörden kan börja. Så idag började Alle jobba ute på en farm som odlar sötpotatis. Han jobbade med ungefär 15 av de andra killarna som bor här på hostlet. Killarna brukar komma hem helt leriga över hela kroppen, så det kommer ni att få se en bild på så småningom. Jag däremot jobbade på en annan farm med att plantera örter. Både jag och Alle ska tillbaka till samma ställe imorgon också. Riktigt roligt att vi börjar tjäna lite pengar. Det är dock riktigt, riktigt hårt arbete. Jag hoppas innerligt att dagarna i Bundaberg är de hårdaste arbetsdagarna man kommer ha. Men riktigt roligt att få komma igen!

För övrigt så har vi ändrat vårt hemresedatum, så vi kommer att vara hemma i Helsingborg den 11 maj istället. Vi började känna oss lite stressade, så nu känns det som att vi har mer tid att hinna med allt vi vill hinna med. Vi fick i varje fall tre veckor till att spendera här i underbara Australien, och ändå hinner jag hem till Linnéas 18-års dag. Perfekt!

Det är helt knasigt att vi har varit här i fyra månader om några dagar. Tiden går så fort! När Malin och Emma hade varit borta i fyra månader och vi bara varit här i en, så kändes det som att fyra månader var jättemycket. Och ändå har det gått så fort.

Snart blir det dags att lägga sig, eftersom att jag går upp 5 och Alle går upp 6 nu när vi ska till jobb. God natt!

Permalink Allmänt Kommentarer (5) Trackbacks ()

Nu har vi varit några dagar i Bundaberg med ända har vi inte kunnat komma ut och jobbat pga regnet. Det regnade jättemycket veckan innan vi kom så att vi måste också vänta på att fälten ska torka. Under dessa dagarna har jag och Louise strosat rund här i  stan så att vi nu känner till varenda hörn utan och innantill. Det finns nämligen inte hur mycket som helst att göra när man inte jobbar, haha. Idag är det sol och fint väder så vi ska softa lite vid poolen och jag ska filma lite. Ska försöka filma lite tjocka människor (och de utan tänder förstås :) ) så att ni tror på att de otroliga historier vi kommer berätta när vi kommer hem. Nu ska vi lämna Donken för att dra oss tillbaka till hostlet så uppdaterar vi er så fort något händer på jobbfronten!

Da man Alexander

Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Vi kom till Bundaberg på fredagen efter att ha sagt hejdå till vår Fraser-grupp, så vi har nu hunnit vara här i några dagar. Staden kan nog bäst jämföras med något som liknar en ort i den amerikanska södern. Här finns nästan inga hälsosamma människor, utan 90 procent av befolkningen bär på någon grad av övervikt och hyfsat många hade inte mått dåligt av att gå ner 50 kilo. Det är en av Queenslands fyra största städer, men mesta delen av staden består av villor och själva centrum med butiker och liknande är rätt så litet. Mittpunkten av allt är McDonalds. Då gatorna inte är överdrivet befolkade märker man verkligen skillnaden när man kommer in till McDonalds. Det verkar som samlingspunkten i staden. Husen i sig liknar lite moderna varianter av amerikanska vilda västern hus, och verandorna sträcker sig runt hela husen. Vi finner det mysigt.

Vi har checkat in på det som här nere kallas Working Hostels. Det är ett hostel som har kontakt med farmarna här i området och som hjälper dem hitta backpackers som kan jobba med skörden. Varje kväll sätts en lista upp nere vid receptionen över hur många arbetare som behövs till dagen efter och namnen på dem som ska ut och jobba. Så de som har varit här längst får förhand, och vi som kommit sist är längst ner på listan. Sen på morgonen har hostlet en buss som kör alla till jobb.

Tyvärr har det regnat mycket här, vilket gör att de inte kan skörda ordentligt och därför bara behöver runt 20 personer per dag. Men när vädret är bättre brukar det åka någonstans runt 50, så då kommer vi absolut komma med. Riktigt bra är det också att 7 personer åker vidare imorgon, så vi kommer längre upp på listan.

Idag har det varit jättebra väder, så vi hoppas att det kommer att hålla i sig så att fälten kommer torka upp. Vi passade på att spendera dagen med att upptäcka staden och sen la vi oss vid poolen här på hostlet.

Vi har betalat boende för en vecka, så vi ska helt enkelt ge det en chans och se hur det går. Visar det sig att det börjar regna igen och skörden drygar ännu mer så åker vi vidare upp till Airlie Beach och åker till Whitsunday Island. Vi har bokat en seglingstur där vi ska bo tillsammans med 20 personer på en tävlings seglingsbåt och segla runt denna ögrupp medan vi snorklar och dyker under dagarna.

Puss&Kram, Louise

Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

I tisdags begav vi oss iväg till Fraser Island (världens största sandö), för att stanna i tre dagar och två nätter. Vi var nio personer (sju tjejer och två killar) som fick vår egen fyrhjulsdrivna jeep som vi tog oss runt med på ön. Det började med att vi alla möttes upp på måndags eftermiddagen för att inhandla all mat vi skulle ha med oss, och för att lära oss om alla saker vi behövde veta. Tyvärr behövde man vara över 21 för att få köra de hyrda bilarna, vilket var lite synd. Det hade varit roligt att få testa på, eftersom att man kör på själva stranden vid de flesta tillfällena.

På tisdags morgon gjorde vi oss redo för att åka, men när vi vaknade ösregnade det ute. Detta visade sig bli något som skulle hålla i sig under alla tre dagarna, vilket var lite synd. Men det blev en jättehärlig tripp ändå, så det gjorde inte så jättemycket.



Vi tog en färja med bilen över till ön, det tog bara sju minuter innan vi var framme. Väl på ön så började vi köra, pga tidvattnet så kunde vi inte köra på stranden så vi fick köra på en gammal grusväg som inte har blivit vidgjord sedan 40-talet så resan var minst sagt "SKUMPIG", det var så många hål i vägen så man trodde att bilen skulle falla isär. När vi sedan kom till stranden så var det mjukt och bra och det var så vi såg resans första Dingo. Dingo är en slags vildhund som det kryllar av på Fraser Island. Så många sådana stötte vi på under resans gång. För övrigt hittade vi en 1 meter lång sköldpadda på stranden. I havet finns det dessutom riktigt mycket hajar, speciellt vithajar, tigerhaj och hammarhaj. Så man fick inte lova att bada i havet. Fisken nedan var ungefär en halv meter lång och hade blivit biten i två delar av en av alla dessa hajarna.



Tisdagen fortsatte sedan med att vi tog oss upp till Lake Wabby, som är en härligt grönfägad sjö med jättevarmt vatten. Därefter åkte vi vidare till Maheno, som är att skeppsvrak av ett passargerarskepp som var på väg till Japan för att skrotas men som strandade på Fraser Island på grund av en tyfon.


På kvällen åkte vi till Camp K'gari (översättning Paradis Camp), som är en helig aboriginal kampingplats där man campar mitt bland träd och dingos. Det ösregnade när vi kom dit, så vi hade tur och hittade ett stort grillområde med tak över där vi satt upp våra tält och hade lite grillning på kvällen. Vi fick en rolig pratstund med en av aboriginerna som berättade om att de trodde att det fanns andar (kampingplatsen var ett gammalt heligt område för dem). Han berättade att man kunde få dem på bild, så alla i gruppen började fota ut i mörkret. Konstigt nog kom det helt perfekt runda vita ljusbollar på bilderna som man inte såg med blotta ögat. Lite knasigt och spännande.



När vi vaknade upp på onsdagen hade vädret blivit lite bättre och det blev nog den dagen med minst regn. Vi började med att åka upp längs stranden till Indian Head, en utsiktspunkt där man vid klart väder kunde se alla hajarna cirkulera. Det var jättesynd att havet var lite väl vilt på grund av allt regnet för att kunna se det. Vi har sett bilder, och det ser helt otroligt häftigt ut.

Efter att ha åkte runt under dagen skulle vi ta oss till vår andra kampingplats, men när vi väl kom dit visade det sig att vägen dit var stängd på grund av vädret. Så efter många om och men fick vi ta oss tillbaka till Camp K'gari igen. Vi var först inte säkra på om det skulle gå, för man kan bara köra på stranden mellan vissa tider på grund av tidvattnet. Men det löste sig så småningom och vi tog oss tillbaka till aboriginerna igen. Men denna gången var grillområdet under tak redan taget, så vi fick sätta upp tälten under några träd i mörkret. Vi gjorde mat alla tillsammans, och sen blev det att sova i tälten under konstant regn. Men jag och Alexander hade satt upp vårt tält jättebra, så vi klarade oss utan att bli blöta. Något som däremot var lite läskigt var att vi hade en lite knasig dingo runt tälten, och precis när vi gått och lagt oss gav den ifrån sig ett riktigt läskigt och aggressivt ylande/morrande precis utanför tältet.



Sista dagen, på torsdagen, var huvudattraktionen Lake Makenzie, som antagligen är det mest kända stället på Fraser Island. Det är en stor sjö, med riktigt turkost vatten de första meterna. Sanden är helt vit, och sägs vara bra för hud och allt annat man kan tänka sig. Några meter ut i sjön stupar botten ner och blir härligt mörkare vatten, vilket gör det jätteskoj att snorkla där.



Det var i princip sista anhalten på en jättehärlig tripp med roligt folk. På kvällen när vi kom hem gick vi ut och firade att vi klarat de tre dagarna utan att lyckas ta sönder bilen eller fastna i sanden som så många andra gör.



-----------------------------------------------------------

Nu har vi tagit bussen upp till Bundaberg i hopp om att hitta farmjobb :)

Puss&Kram!

Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Vi kommer att befinna oss pa varldens storsta sando Fraser Island i tre dagar utan tackning & allt. Blir uppdatering och bilder nar vi kommer tillbaka :)

Puss&kram!

Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()