temporaryaussies

I tisdags begav vi oss iväg till Fraser Island (världens största sandö), för att stanna i tre dagar och två nätter. Vi var nio personer (sju tjejer och två killar) som fick vår egen fyrhjulsdrivna jeep som vi tog oss runt med på ön. Det började med att vi alla möttes upp på måndags eftermiddagen för att inhandla all mat vi skulle ha med oss, och för att lära oss om alla saker vi behövde veta. Tyvärr behövde man vara över 21 för att få köra de hyrda bilarna, vilket var lite synd. Det hade varit roligt att få testa på, eftersom att man kör på själva stranden vid de flesta tillfällena.

På tisdags morgon gjorde vi oss redo för att åka, men när vi vaknade ösregnade det ute. Detta visade sig bli något som skulle hålla i sig under alla tre dagarna, vilket var lite synd. Men det blev en jättehärlig tripp ändå, så det gjorde inte så jättemycket.



Vi tog en färja med bilen över till ön, det tog bara sju minuter innan vi var framme. Väl på ön så började vi köra, pga tidvattnet så kunde vi inte köra på stranden så vi fick köra på en gammal grusväg som inte har blivit vidgjord sedan 40-talet så resan var minst sagt "SKUMPIG", det var så många hål i vägen så man trodde att bilen skulle falla isär. När vi sedan kom till stranden så var det mjukt och bra och det var så vi såg resans första Dingo. Dingo är en slags vildhund som det kryllar av på Fraser Island. Så många sådana stötte vi på under resans gång. För övrigt hittade vi en 1 meter lång sköldpadda på stranden. I havet finns det dessutom riktigt mycket hajar, speciellt vithajar, tigerhaj och hammarhaj. Så man fick inte lova att bada i havet. Fisken nedan var ungefär en halv meter lång och hade blivit biten i två delar av en av alla dessa hajarna.



Tisdagen fortsatte sedan med att vi tog oss upp till Lake Wabby, som är en härligt grönfägad sjö med jättevarmt vatten. Därefter åkte vi vidare till Maheno, som är att skeppsvrak av ett passargerarskepp som var på väg till Japan för att skrotas men som strandade på Fraser Island på grund av en tyfon.


På kvällen åkte vi till Camp K'gari (översättning Paradis Camp), som är en helig aboriginal kampingplats där man campar mitt bland träd och dingos. Det ösregnade när vi kom dit, så vi hade tur och hittade ett stort grillområde med tak över där vi satt upp våra tält och hade lite grillning på kvällen. Vi fick en rolig pratstund med en av aboriginerna som berättade om att de trodde att det fanns andar (kampingplatsen var ett gammalt heligt område för dem). Han berättade att man kunde få dem på bild, så alla i gruppen började fota ut i mörkret. Konstigt nog kom det helt perfekt runda vita ljusbollar på bilderna som man inte såg med blotta ögat. Lite knasigt och spännande.



När vi vaknade upp på onsdagen hade vädret blivit lite bättre och det blev nog den dagen med minst regn. Vi började med att åka upp längs stranden till Indian Head, en utsiktspunkt där man vid klart väder kunde se alla hajarna cirkulera. Det var jättesynd att havet var lite väl vilt på grund av allt regnet för att kunna se det. Vi har sett bilder, och det ser helt otroligt häftigt ut.

Efter att ha åkte runt under dagen skulle vi ta oss till vår andra kampingplats, men när vi väl kom dit visade det sig att vägen dit var stängd på grund av vädret. Så efter många om och men fick vi ta oss tillbaka till Camp K'gari igen. Vi var först inte säkra på om det skulle gå, för man kan bara köra på stranden mellan vissa tider på grund av tidvattnet. Men det löste sig så småningom och vi tog oss tillbaka till aboriginerna igen. Men denna gången var grillområdet under tak redan taget, så vi fick sätta upp tälten under några träd i mörkret. Vi gjorde mat alla tillsammans, och sen blev det att sova i tälten under konstant regn. Men jag och Alexander hade satt upp vårt tält jättebra, så vi klarade oss utan att bli blöta. Något som däremot var lite läskigt var att vi hade en lite knasig dingo runt tälten, och precis när vi gått och lagt oss gav den ifrån sig ett riktigt läskigt och aggressivt ylande/morrande precis utanför tältet.



Sista dagen, på torsdagen, var huvudattraktionen Lake Makenzie, som antagligen är det mest kända stället på Fraser Island. Det är en stor sjö, med riktigt turkost vatten de första meterna. Sanden är helt vit, och sägs vara bra för hud och allt annat man kan tänka sig. Några meter ut i sjön stupar botten ner och blir härligt mörkare vatten, vilket gör det jätteskoj att snorkla där.



Det var i princip sista anhalten på en jättehärlig tripp med roligt folk. På kvällen när vi kom hem gick vi ut och firade att vi klarat de tre dagarna utan att lyckas ta sönder bilen eller fastna i sanden som så många andra gör.



-----------------------------------------------------------

Nu har vi tagit bussen upp till Bundaberg i hopp om att hitta farmjobb :)

Puss&Kram!

Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()