Slutet av en era
2010-05-09 @ 03:40:46
Är 6 månader för kort tid för att benämnas en era? Oavsett så är det så som det känns. Och det känns bra att hela alltet tar slut här i Sydney. Där det började.
De senaste två dagarna har vi myst runt här i staden. I fredags tog vi oss först och avslutade våra australiensiska bankkonton. Det var då man insåg att vi faktiskt skulle åka hem. Jag frågade om jag kunde få bitarna efter att hon klippt mitt bankkort. Hon sa nej och klippte det i typ 10 bitar som hon la i soptunnan. Sen begav vi oss på en ordentlig shoppingrunda, roligt att faktiskt kunna köpa lite av allt det fina man såg förra gången vi var här. Här finns så otroligt mycket fina grejer! Eftersom att det var en helt underbar dag gick vi för att säga hejdå till Hyde Park. Där satt vi i solskenet och bara tittade, pratade och mös. Parken är så vacker, och där är alltid någon som spelar någonstans. I bakgrunden har man den stora katedralen, och framför sig har man en perfekt utsikt över skyskraporna och Sydney Tower. Där kan man helt enkelt njuta!
Idag har vi varit runt på en enorm runda. Först begav vi oss till Ultimo för att säga hej till lägenheten. Samma killar som brukade stå rakt över gatan och köra radiostyrd bil så att det tjöt om däcken stod där idag igen. Vi satt oss på pizzerian mitt över gatan (där Alle burkade beställa pizza fast han visste att de alltid smakade skit), och kikade på vårt gamla hus. Sen gick vi upp till biblioteket för att skriva ut våra flygbiljetter, och det visade sig att vi fortfarande hade pengar på vårt medlemskort. Känns som man var med i Ultimo Community. Vi strosade förbi vår convenience store där de alltid lurade en på växel på hörnan. Sen förbi badhuset där Alle försökte lära mig crawla. Och Powerhouse Museum där vi alltid sa att vi skulle gå in, men aldrig tog tag i att faktiskt göra det. Bara att gå samma väg över bron ner till hamnen som vi gick varje dag gjorde att man blev lite nostalgisk.
Vi kom in på en asiatisk festival som vi först inte förstod något av, men sen insåg att man firade Buddhas födelsedag. Sen begav vi oss till Paddy’s market för ett sista souvenirinköp.
Ikväll var vår sista kväll här i Sydney och Australien, så vi firade det med lyxmiddag nere på vårt älsklingsställe, Darling Harbour. Vi hade bestämt oss för att äta på ett ställe som vi har gått och kikat in under hela vår tid här, men det var fullbokat för länge i förtid. Men det stället vi hann boka till var också jättehärligt, Olivio. Som på beställning, så kommer helt plötsligt världens största fyrverkerier över hamnen som gav lite flashbacks till nyår här i Sydney. Det lyser upp hela hamnen, och vi har första parkett. Tror att det var Sydney som sa hejdå.
Efteråt begav vi oss till det självklara valet, Starbucks. Med en kopp i handen satt vi och bara tittade ut över hamnen under kvällen.
Imorgon beger vi oss till flygplatsen och börjar den långa resan hemåt. 6 månader har gått så otroligt snabbt, lite för snabbt. Känns konstigt och jättesorligt att detta nu blir det sista inlägget. Det är inte utan att det kommer en liten tår. Eller jag ska inte ljuga, det kommer en hel del. Nu sitter vi båda där det började i sängen på hostlet Maze, i staden Sydney, i landet Australien och säger;
”Peace out from the land Down Under!”
Alexander och Louise
